Stig Hällzon, författare och tidigare redaktör för tidningen Hemmets Vän, och nu även en av intresseföreningens nya medlemmar, har skickat in en berättelse till oss. En skildring han hört berättas och som vi nu publicerar här på hemsidan
”En baron, som levde i vårt land i mitten av 1800-talet har för en pastor berättat om sitt möte med Gud. När han och hans fru gifte sig lovade de varandra med en ed att ingen av de skulle befatta sig med läseriet som de hatade.
Efter en tid flyttade de till Västernärke, där den kände patron Olof Gabriel Hedengren bodde på Riseberga. På ett järnbruk som baronen ägde började det en väckelse. Varje söndagskväll predikades det i stugorna. Efteråt brukade smederna komma hem till baronen med stora bördor av järn som de stulit och bad om förlåtelse. En måndag, då tolv smeder blivit omvända, kom de alla med sina packar av järn. De lade ner dem på kontoret och bad baronen om förlåtelse för Jesu skull. I detsamma kom baronens fru och såg vad som skedde. Baronen hade inte svårt att förlåta, men han ville inte att hans fru skulle påverkas utan bad att hon skulle gå iväg.
När baronen efteråt kom in till henne, såg han henne ligga på knä i salongen och ropa: ”Herre Jesus, smedernas Jesus, bli även min Jesus”. Baronen kände som om hans hjärta skulle brista med tanke på vad de lovat varandra. Men hon bad att hon skulle få gå ner till smedstugorna och höra på den predikant som de hade. Hon ville också bli omvänd. ”Nej det får du inte”, sa baronen, ”men jag ska ta hit patron Hedengren så får han predika för dig.”
När Hedengren predikat för baronessan fick hon frid med Gud, men det var som om ett band brustit mellan de båda makarna. Baronen sa: ”Du har brutit ditt löfte som vi gav varandra. Hon svarade: ”Älskade, att bryta en vansinnig ed är inte orätt.”
Så blev hon sjuk och baronen satt vid hennes säng. Inom honom ljöd det: ”Hon blir upptageb, du blir lämnad kvar”. Innan hon dog sa hon till sin man: ”Karl, jag går till Jesus och väntar på dig där”. Och så somnade hon in.
Efter några år låg baronen vid samma stol, dära hans maka legat och bett om syndernas förlåtelse. Han gav sitt hjärta åt Jesus och han tänkte för sig själv: ”Nu ska jag inte kvarlämnas, utan vara där hon och Jesus är, i evigheternas evigheter.”
Text: Stig Hällzon