Jag var på väg till Paris för fjärde gången

Första gången kom jag dit på en tågluffning 1975 i sällskap i med en ung man. Anlände Gare Du Nord  och bland det första jag gjorde var att trampa i en hundbajs. Dagarna i Paris fortgick på samma vis. Vi hade först svårt att hitta boende, men skranglade sedan upp till toppen på Eiffeltornet, såg lilla Mona Lisa och La Concorde där huvudena hade rullat 200 år tidigare. Mitt resesällskap förvandlades tyvärr snart också till en trätobroder. Vi hade nästan olika åsikter om allt vi ville se. Jag längtade hem och när vi for därifrån tyckte jag att stan var hemsk

Men året efter var jag där igen. Denna gångni sällskap med en gladare vän. Vi upplevde konstnärskvarteren i Montmartre, såg solnedgången på trappan vid Sacré-Cœur och klev upp i Triumfbågen. När vi for därifrån tyckte jag att det var en underbar stad

Tredje gången kom jag dit som journalist, gjorde mitt jobb och for sedan därifrån. Då tyckte jag efteråt att Paris var en stad som andra

Men nu fjärde gången kom jag dit med flyg, i sällskap med min familj. Drösade i backen på Charles de Gaulle Airport, virrade runt på centralen men hittade till slut en taxi som tog oss till hotellet. Vi hörde en konsert på Stade de France, njöt av utsikten från Jardins du Trocadéro och såg flickorna klättra upp i Eiffeltornet (själva var vi glada att vi slapp).

Idag tycker jag det skönaste är att fara upp till skogsjön Tripphult. Lämna trafikjäktet bakom mig och rulla upp i urskogen, passera tuvor, buskar och blåbärsris. Bada i den iskalla sjön och njuta av naturens närhet. Jag såg Gud där en gång. Långt bort från stressen och storstadsvimlet. Jag mötte min Herre i stillheten och vågblänket från sjön

^'”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.”

Psaltaren 8:4