Mitt efternamn Mattsson är kommen från en finne 10 generationer tillbaka i tiden. Buret vidare genom anorna av söner som alla hette Matts Mattsson. Dem förste hette Matts Ericsson Ikoinen, född cirka 1600 och inflyttade 1620 till Sverige från Kutemajärvi  i Finland.  Han gick som så många andra finnar på den tiden upp till Värmland, och tog ett boställe långt upp i skogarna. Stället heter Långtjärn och ligger i Gräsmark socken. Sveriges kung Karl IX hade nämligen lovat alla finnar som kunde konsten att svedjebruka tio års skattefrihet om de kunde uppodla Värmland, som då var att se som rena vildmarken. Matts gifte sig senare med en kvinna som hette Sofia Persdotter och tillsammans fick de fyra barn, 3 söner och 1 dotter.

Dock kom Matts i bråk med sin granne. En finne som hette Sigfrid Pedersson i Bredsjön. Denne tyckte att Matts tagit sig friheter och allt för ofta låtit sina djur komma över på hans tomt. De träffades 1647 för att att göra upp om saken. Som seden var bjöd Sigfrid sin granne Matts på brännvin och de båda herrarna blev snart ganska fulla. Då Sigfrid märkte att Matts inte var så särskilt intresserad av att följa bestämmelserna, rände han sim kniv i Matts Ericsson så att han dog. Så kan det gå om man är full. Strax insåg Sigfrid dock konsekvensen av sitt tilltag. Hade han infångats hade han nämligen fått plikta med livet. Så han tog till sjappen, till närliggande grannlandet Norge.  Sofia gifte om sig. Denna gång med en Erik Josefsson och fick ytterligare barn

Att jag känner till denna historia är tack vare  Carl Axel Gottlund och Olof Olofsson . Den förre  folklivsforskare från Finland som gjorde resor i Värmland 1817 och 1822 och träffade flera av mina förfäder, Allt för att ta reda på om den finska kulturen då levde kvar. Den senare hembygdsvän och upptecknare av gamla historier. Vid ett besök hos kyrkoherden antecknade Gottlund i kyrkboken vilka av sockenborna som hade finskt ursprung. När han en natt övernattade hos min farfars farfar Matts Mattsson beskrev han denne på följande sätt: ”En stor och grym bjässe, men en god hederlig karl”. När jag frågade min fru vad Gottlund kan ha menat med detta svarade hon bara: ”Titta dig själv i spegeln så får du se”.